färdigfikat

Jag ljög lite för er i föregående inlägg, jag var faktiskt i Oslo i 3 dagar i våras och hälsade på fröken Wikström. Jag glömde helt bort det i stundens hetta. Men nu har jag berättat det och samvetet känns redan lättare.

Jag är nämligen en av världens sämsta på att ljuga. tyvärr.

Tillsammans med två alvedon åkte jag iallafall ner till stan och det är jag väldigt glad för, fick världens längsta kram och sedan fick vi nästan smälla till varann för att nästa skulle få en syl i vädret. Galna sammanträffanden varvades med historier som fick en att börja gråta av skratt. Vi insåg nog båda två att det underlättar en hel del att man ses lite oftare, det stackars kaffet hann bli kallt innan jag tog en klunk av det, inte för att det gjorde något när det smakade så illa (läs bränt och vattnigt) som det gjorde. Hur kan ett ställe som utger sig för att vara ett espressohak ha kasst kaffe? Man blir ju tokig! Jag ska allt lära dom ett och annat när jag kommer hem. (och det vet ju inte en levande själ när det blir och inte en död heller för den delen).