en opeppdag

Helt slutkörd är jag, men nu när man duschat och fått i sig lite mat så börjar det genast kännas bättre. Fick anstränga mig för att kunna hålla telefonen vid örat, så mycket skakade mina armar.

Det var Ida som ringde, hon satt på Landvetter i väntan på sitt flyg till NYC och ville bara säga hej då och prata lite skit, det känns som att det dröjer ett tag innan vi sitter i varsin ände av en telefonlur och delar med oss av dagens händelser igen.

Försöker samla energi för att gå ner till systemet och köpa mig lite vin till kvällens tillställning, är dock så opepp man kan bli och har ingen lust, what so ever att vara bakfull imorgon, så vi får väl se hur hög min promillehalt blir ikväll. Sen är ju inte jag den som är den, alkohol eller inte det blir vad man gör det till. Dessutom hatar jag Göteborg på lördagar.

Dock så måste jag ta mig ner för 192 trappsteg för att komma till systemet, och inte minst ta mig upp för dessa sedan. Men jag går ju faktiskt förbi Bar Italia som har Göteborgs bästa kaffe så möjligheten finns ju att jag lurar mig själv att det går mycket enklare med en kaffe i handen.

nu måste jag torka håret, smink är överskattat.

ha en trevlig lördag, ska se till att ta lite kort i kväll också.

puss och kram