dags igen.

Back in business! Något mindre sentimental än i föregående inlägg men så är man ju en hel sommar äldre också.

Dags att återuppta den här icke-privata(?) dagboken nu när det bär av mot fjärran land, mest för att jag känner mina nära och kära såpass väl (läs mamma) att min telefonräkning kommer bli dyrare än vad de 9 månader jag tänkt vara borta blir tillsammans.

Jag börjar ställa mig in sakta men säkert på att jag ska åka, hejdå-kramarna i Lysekil igår öppnade dörren lite grann men det är såpass långt kvar att jag inte riktigt är där än. Vaccinationer är tagna, försäkringar är fixade, ansökningar ifyllda, det mesta är inhandlat och allt är betalt, men det är 17 dagar kvar.

god natt.